Alfred Hitchcock |
||||||
|
 Historik |
|
|
|
|
|
Alfred Hitchcock |
||||||
|
Historik |
|
|
|
|
|
Thriller USA 1956 Svart/vit Ljudfilm/Mono 105 min
|
Manny
(Henry Fonda) är en ärlig och hårt arbetande musiker som lever i New
York. Han jobbar som basist på Stork Club på nätterna och lever ett
tryggt och lyckligt familjeliv på dagarna tillsammans med sin fru Rose
(Vera Miles) och sina två söner. Deras ekonomi är däremot inte ett
lika lyckligt kapitel. Ständigt oväntade utgifter gör att de tvingas
låna pengar ofta. Rose tvingas också att uppsöka en tandläkare för
att få sina visdomständer utdragna. Detta
kostar förstås pengar och Manny tvingas lösa in hennes
personförsäkring. På försäkringsbolagskontoret blir han igenkänd som
en rånare av personalen och tas samma kväll omhand av polisen precis
när han ska låsa upp dörren till sitt hem. Han nekar hela tiden till
rånet, men bevisen talar hela tiden emot honom och han pekas ut av alla
vittnen som den skyldige till rånet på försäkringsbolaget. Han
anklagas även för en mängd andra rån som begåtts i kvarteren där han
bor. Han sätts i fängelse i väntan på en rättegång, men får hjälp
av sin svåger att bli tillfälligt släppt mot borgen. Nu återstår bara
för honom att hitta ett alibi och bevismaterial på att han inte var
mannen som rånade försäkringsbolaget den aktuella kvällen. Ett arbete
som visar sig bli ännu svårare än han tänkt sig beroende på att hans
älskade fru blir psykiskt knäckt av den stora påfrestningen och tar
skulden på sig för allt det inträffade.
Fel man är en av Hitchcocks mest underskattade filmer och trots att den är vad man skulle kunna kalla "en tvättäkta Hitchcockstory". En vanlig man blir beskylld för något han inte gjort och tvingas lösa problemet själv. Dessutom är hela historien om den oskyldigt misstänkte Manny Balestreros helt sann. Hitchcock hittade storyn i tidskriften Life Magazine i juni 1953, sex månader efter att den verklige Manny släppts. Fel man handlar också mycket om andra av Hitchcocks favoritämnen. Skuld, tyngd och rädsla för poliser. Hitchcock briljerar också med sina ständigt visuella små mästerverk filmen igenom. Ett par av scenerna måste belysas lite speciellt. Hitchcock, som sade sig en gång i tiden bli inspärrad i en fängelsecell av en polisman som i sin tur beordrades av Hitch far när han varit för bråkig, satsade mycket krut på de fängelsescener som finns i filmen. Här fick Hitchcock utlopp för sitt mycket expressionistiska bildspråk. Stora tunga skuggor föll ideligen över Mannys ansikte och rädslan i hans ögon inför varje ny polisman som dök upp far påtaglig. Trots polismännens mycket vänliga bemötande. När Manny för första gången stängs in i en cell lutar han sig tillbaka mot vägen samtidigt som kameran börjar röra på sig fortare och fortare medurs i en cirkelrörelse. Mannys klara känsla av förvirring, osäkerhet och allmän yrsel inför vad som komma skall belystes på så sätt mästerligt av Hitchcock. Även när Manny för andra gången stängs in i en annan cell med en lite glugg i briljerar Hitchcock. Hitchcock lät helt enkelt kameran följa med Manny in i cellen genom den lilla gluggen för att på andra sidan mötas av den redan skräckslagne oskyldige mannen. Ett sista visuellt trick från Hitchcocks sida i Fel man var när vi för första gången får se den riktige rånaren (se speciell sekvens). Hitchcock lät kameran zoom in rånarens ansikte och lät sedan rånarens ansikte tonas in i Mannys. På så sätt fick åskådarna själva se likheten de båda männen emellan och samtidigt själva förstå att det här är mannen som Manny förväxlats med. Fel man var också Vera Miles första film med Hitchcock som regissör. Hon spelar den nerviga hustrun alldeles utmärkt och lyckas exemplariskt med att översätta fruns oroliga inre till oss som tittar på och känner med henne. Hitchcock lär ha blivit så förtjust i Vera Miles att han ville ha med henne även i sin nästa film, En studie i brott. Tyvärr blev Miles redan innan det var dags att filma gravid och huvudrollen gick istället till Kim Novak. Miles var dock tillbaka i Hitchcocks händer 1960 för att då spela rollen som Lila Crane, systern till den duschmördade Marion Crane, i Psycho. För Henry Fonda blev det dock den enda filmen tillsammans med Hitchcock. Detta trots sin utmärkta rollprestation i Fel man. För musiken svarade som så många gånger förr Bernard Herrmann. Även denna gången lyckades han skapa ännu mer mystik, rädsla och spänning i en redan spännande film. Herrmann fick också äran att för första och enda gången synas i en av Hitchcocks filmer. En cameos med andra ord. Alldeles i inledningen av filmen syns Herrmann som orkesterledare i bandet och avslutar sin cameos med att vinka av musiken. Herrmans första Cameos var i den andra versionen av Mannen som visste för mycket.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Cameos: Hitchcock introducerar filmen. Den enda gången som Hitchcock någonsin talade i en av sina filmer.
Skådespelare:
Skriven av: Maxwell Anderson
|
| Hitchcock Historik Filmografi Utmärkelser Bilder Minnen Länkar All text är skriven av Olle Tyrbo - copyright 2000 |
