En läcka i ridån

Alfred Hitchcock En läcka i ridån
Hitchcock	Historik	Filmografi	Utmärkelser	Bilder	Minnen	Länkar

Spionthriller

USA

1966

Färg

Ljudfilm/Mono

128 min

Klicka på affischerna för att se dem i
ett större format

Den amerikanske forskaren Michael Armstrong (Paul Newman) hoppar av från väst för att dela med sig av sina kunskaper inom atomfysiken till kommunisterna i det forna Öst-Tyskland. Hans avhopp är superhemligt och inte ens hans fästmö Sahra (Julie Amdrews) får veta något förrän det egentligen redan är för sent. Men trots allt får hon i sista stund reda på vad som är i görningen och kräver att få följa med. Trots protester från Armstrong lyckas hon ta sig ombord på det plan som leder dem till Öst-Berlin. Vad hon inte vet och vad Armstrong valt att inte yppa något om är att hans avhopp egentligen bara är en falsk täckmantel för att försöka hitta en viss professor Gustav Lindt (Ludwig Donath) som har en hemlig formel i sitt huvud. Formeln kan ge väst den slutgiltiga pusselbiten till konstruktionen av atomvapen. Ganska snart blir dock Sahra medveten om att hennes älskade egentligen är en amerikansk agent. Vad värre är så börjar även männen i öst att misstänka samma sak. Nu återstår bara en par problem för Sahra och Michael...att ta hitta professor Lindt, få honom att tala om formeln och sedan fly så fort som möjligt tillbaka till väst. En uppgift som det ska visa sig svårt att förverkliga med livet i behåll.

En läcka i ridån fick ett svalt mottagande från kritiker och publik. Visserligen är filmen stilistiskt skickligt gjord, men den saknar riktig nerv och känns ganska tunn. Det märks att det var en trött Alfred Hitchcock som åtagit sig uppgiften att förverkliga manuset till en bra film. Men ändå kan jag tycka att filmen ibland känns lite orättvist underskattad. För det finns ändå ett par riktigt spännande scener och Hitchcocks intresse för agenter, från såväl väst som öst, får här stort utrymme. Filmen innehöll lite väl mycket våld för censuren som valde att klippa ner orginalets 128 minuter till 121 minuter. Men en våldsam scen fick de inte sätta saxen i. Det är mordscenen då den efterhängsne och amerikainfluerade östagenten, Gormek (Wolfgang Kieling), kommit Armstrong för mycket på spåren. Armstrong , som begett sig ut på landsbygden för att få mer information kring professor Lindt, tvingas att stoppa in Gormek med huvudet före in i en gasugn. Väl där öppnar bondens fru gaskranen och de två håller gemensamt fast stackars Gormek som helt enkelt gasas ihjäl. En lång och smärtsam scen som nog etsat sig fast i minnet på de flesta som sett filmen. För alla nordbor är filmen lite extra spännande. Hela filmen inleds på en båt i norra Norge. Armstrong ska sedan till en forskarkongress i Stockholm, men hamna istället i Köpenhamn där Hitchcock fotat ett par verkligt fina bilder av centrala stan med Rådhustorget i centrum. Dessutom är bilderna inne i Öst-Berlin filmade bakom ridån på den tiden då Berlin fortfarande var en stängd stad.
Musiken i filmen blev efter ett stort rabalder tillslut komponerad av den Oscarbelönade kompositören John Addison. Tanken från början var att Hitchcocks samarbetspartner i många år, Bernard Herrmann, skulle göra musiken. Det gjorde han också, men Universal Pictures övertygade Hitchcock om att filmen behövde mer popbetonad, modern musik. Hitchcock vars karriär var dalande vid den här tiden gjorde det gigantiska misstaget att tro på Universal Picture och sa åt Herrmann att hans musik inte dög. Det hela renderade i ett gigantiskt gräl och att deras långa vänskap slogs i spillror. Efter den dagen talade de båda aldrig mer med varandra igen. Herrmans musik, som man trodde var borta, finns nu endast att få tag på på CD. Där finns också den musik som var tänkt att höras under den klassiska mordscenen då Gormek mördas som beskrivits i texten ovan. Eftersom nu inte Hitchcock ville ha Herrmanns musik i filmen så uteblev alltså den mycket starka och dramatiska musiken som var tänkt till mordscenen. I en dokumentär om Bernard Herrmann finns ett avsnitt då man lagt på Herrmanns musik till bilderna som det var tänkt från början. Sanningen är faktiskt den att scenen skulle ha blivit ännu bättre med Herrmanns musik än vad den sedan blev.

Cameos:

Hitchcock sitter i Hotel dÁnglierres lobby med en baby i knäet som kissar på sig.

Skådespelare:

Paul Newman	....	Prof. Michael Armstrong
Julie Andrews	....	Sarah Sherman
Lila Kedrova	....	Countess Luchinska
Hansjörg Felmy	....	Heinrich Gerhard
Tamara Toumanova	....	Ballerina
Wolfgang Kieling	....	Hermann Gromek
Ludwig Donath	....	Professor Gustav Lindt
Günter Strack	....	Professor Karl Manfred
David Opatoshu	....	Jakobi
Gisela Fischer	....	Dr. Koska
Mort Mills	....	Farmer
Carolyn Conwell	....	Farmer's Wife
Arthur Gould-Porter	....	Freddy
Gloria Gorvin	....	Fraulein

Skriven av:

Brian Moore

Hitchcock Historik Filmografi Utmärkelser Bilder Minnen Länkar